Monnah bloggar!

Genom hela mitt liv har musiken gått som en röd tråd. Utan musiken skulle jag inte vara den jag är idag!

Min far kan två sånger. Den ena sjöng han om kvällarna då jag och mina syskon var små och fortfarande gråter jag då jag hör ”Lille Hans sprang ner till stranden...”. Den andra sången var, och är fortfarande, hans paradnummer. Gamle Svarten i X antal tonarter på samma gång.

Min mamma sjöng alltid. Hon lärde mig sjunga tvåstämmigt en kväll då jag låg i sängen och hon satt på knä nedanför. Vi sjöng ”Du lilla bäck som ila käckt igenom grönan dal. Vi hasta nu, ack stanna du, och lek med mig ett slag!” och jag fick för första gången uppleva hur musiken lyfte mig upp till en annan nivå. Jag älskade känslan av harmoni och samstämmighet och jag ville sjunga den där sången om och om igen. Ända sedan dess har jag fascinerats av stämmor och hur man kan väva ihop toner till persiska mattor, säckväv, silkesklänningar, lycralinnen eller vad det nu är...

Till varje tid i mitt liv finns ett speciellt ledmotiv. En gång blev jag riktigt rejält utskälld p.g.a. ”Blinka lilla stjärna”. Jag hade sagt till en klasskamrat att en annan klasskompis inte kunde sjunga rent. När den anklagade konfronterade mig var jag så klart tvungen att erkänna att jag hade sagt precis just det. Jag grät floder och fick jätteont i magen... Jag är otroligt konflikträdd och den där utskällningen fick mig att nära nog krevera!

När mina vänner lyssnade på Whitney Houstons ”I will always love you” kunde jag tala om att Whitney bara var en copycat och att originalet var bättre. Japp. Dolly Parton står för en stor del av min kärlek till musik i allmänhet och country i synnerhet. Tänk att det skulle dröja ända tills 2007 innan jag fick uppleva det här storbystade miraklet live! Det var en upplevelse som hette duga.



Mina enda två pojkvänner innan maken kom in i mitt liv var båda musiker. Om det var musiken eller deras fantastiska personligheter som attraherade låter jag vara osagt. Jag kan i alla fall konstatera att det kändes rätt fint att få en låt tillägnad sig själv!

Maken blev visst intresserad efter att ha sett mig spela fiol och sjunga i kör en lördagkväll. Jag har en dålig vana att se så rysligt glad ut då jag spelar eller sjunger (om jag inte visar en av mina femtioelva andra ansiktsuttryck om något skulle bli falskt), så det var kanske musikminen han föll för? På bröllopsdagen sjöng jag Nils Ferlins ”I folkviseton” bara för honom. (Förlåt alla ni stackars bröllopsgäster som också fick höra!) Inte är jag någon solosångare, men de orden står fortfarande för allt jag känner för honom, idag ännu mer än den augustidagen 1994.

Mina barn är soundtracket till Bananer i pyjamas, Celine Dion & Barbara Streisands Tell him och Robbie Williams Love Somebody. De är också alla kärlekslåtar i världen och alla de sånger som får mig att gråta eftersom de får mig att känna min sårbarhet. Ted och Kenneth Gärdestads många geniala stycken. Pompa och ståt skriven av Bach och Beethoven, Mozarts glädje och Orffs arga Carmina Burana. Alla representerar de olika delar av mitt liv, delar som jag inte visste fanns innan jag blev mamma.



Jag scrappar för att sätta mitt och min familjs liv på pränt. Till varje sida jag scrappar finns också ett ledmotiv. Vissa sidor sjunger harmoniskt, andra är mer som Mäntyjärvis körexplosioner. En dag ska jag scrappa den ultimata sidan. Den kommer att bli förärad någon av de ABBA-låtar som hjälpte till att skapa den flicka som blev jag, eller Everybody's Got To Learn Sometime (ledmotivet till filmen Eternal sunshine of the spotless mind). Länge leve livet!



Läs mer av Monica i hennes egen blogg.

Ann "Ejris" gästbloggar

Jösses fick en fråga av Moma att skriva något här och det är ju jättesvårt. Har ju egen blogg som jag fyller med massor av oviktiga saker.
Jag är nog vanlig men ändå ovanlig på många sätt.

Är en pysslare sen barnsben, lärde mig virka tidigt, men älskade att pyssla med allt från kottar till knyta fisknät, baka och laga mat. Framför allt min farmor o farfar var pysslare av stora mått. Farmor drygade ut pensionen med att knyta ryamattor och väva mattor till folk. Hon fuskade även som skomakare med enklare saker som skulle göras. Hon var en Mångsysslare, och min idol.

Mångpysslare det är nog jag med. Har alltid ritat och målat, handarbetat kan sätta ihop en enkel matt varp i vävstol bara så där på känn, men är inte främmande för att titta under motorhuven på bilen heller.

Maken och jag har fått några goda skratt genom åren åt det, tänk dig själv vi är på semester stannar för att fylla på lite i bilen vem gör det jo jag. (gubben har tummen någonstans under armhålan så han sitter alltid kvar i bilen) jag tankar, kollar olja , vatten och luft medan gubben lugnt tillbaka lutad sitter på passagerarsätet MÅNGA har blickarna varit ”jösses vilken väluppfostrad fru den mannen har” typ;)

Nu med moderna svåra bilar är det jag som lämnar in bilen ställer kanske korkade frågor till de gubbar som jobbar inom verkstäderna men de är numer vana.

Jag provar gärna en sak i alla fall en gång kan ju vara något för mig, tyvärr har jag vart tvungen att ge upp vissa saker som fingrar och leder sagt stopp det gör ont, som virka, sticka, broderi, cernit lera, decopage, oj den här listan kan göras lång på projekt.

Är nog lite teknik knäpp med gillar apparater av alla de slag använder de flesta och mest onödiga köp hmm *tänker* jo en massage apparat (snuskiga tankar fick ni nu va;) en med värme som skulle vara bra för ryggen ..man fick nästan böja ihjäl sig för att nå där det skulle behövas den fick mamma ligger säkert i en låda och samlar damm.

Jag har fotat sen jag gick i skolan på 70 talet hade fritt valt foto en termin för att lära sig framkalla bland annat.




Har album med klistermärken, pratbubblor de är vad man i dag skulle kalla doodling och freestyle man tyckte det var så fint men med den kunskap man har idag OJ då är det skillnad.
Jag gillar att fota det andra tycker är otäckt som ormar, insekter men blommor och naturligt vis barnen är med bland mina sessions med kameran.

I scrappandet känns det som jag äntligen har hittat rätt, gör fingrarna ont en dag är det bara att riva papperen.

Min scrapstil är nog svår att definiera för jag provar allt just nu är det text rutor, men enkla inte så pluttiluttiga layouter blir det, kanske beror det på att det ofta är mina killar som är på mina layouter. Felix är lite extra rolig att scrappa och hitta rubriker till, utgår från fotot sen bygger jag vidare finns det en skiss ska den bara vråla till mig annars lir det efter eget huvud.

"På livets Stig med Felix gillar den layouten jätte mycket

den säger en del om hur man upptäcker liver som funktions

hindrat och inte som oss andra"

Har en barnslig förkärlek till pp figurer och tavlor gärna personliga det är ett pyssel som ger väldigt mycket av skapandet.

Jag lägger ut mina alster i flera forum främst Scrabutiken och Scraproom nån till kan komma men ofta de två. Och så på bloggen förstås den får en tanke mellan varven.

"Tjalle en liten hund som tyvärr gick bort i fruktansvärda omständigheter"

Gjorde en liten fotokurs blogg för ett år sen dels för att dela med mig av det lilla man kan och få fler att lära sig använda kamerans alla möjligheter.

En del av det jag gör hamnar också på mina hemsidor en för scrapping och en för foto som måste göras om igen även det ingår ju i pysslandet.

Vi ses mer i cyberrymden Ann Ejris



Anns blogg

Anns fotoblogg