Vår första gäst!!!

Den kreativa processen - av Evelina Ahlgren




Har ni en kreativ process?
Det har jag. Tror jag i alla fall.
Eller så är det bara lite grått ludd som har flugit in i min hjärna av misstag, som Nalle Puh så vackert uttrycker det. Jag är inte riktigt säker på vilket.

Jag hittade en Kalle och Hobbe serie-strip när jag surfade runt härom veckan och den beskriver nästan skrattretande perfekt hur min kreativa process ser ut.

Såhär…

Ja, glamourösare än så var det inte. Alltså…
Tänka tänka tänka tänka, vänta vänta vänta vänta, skjuta upp skjuta upp skjuta upp skjuta upp, PANIKATTACK, skapa, klart!

Inte så svårt va?
För er egen skull så hoppas jag dock att er kreativa process har lite bättre rytm än min. Min variant kan lätt orsaka magkatarr och sömnlösa nätter om man drar den till dess yttersta spets, men den är ganska effektiv. När jag väl kommer igång…

Det är knepigt det där med inspiration och när det går som bäst att skapa. Själv skapar jag nog onekligen bäst under lite press. Om jag får en utmaning och allra helst en deadline också så triggar det snart igång det kreativa tänkandet. Men det får inte vara för långt till deadline för då slappnar jag av och tänker att, ”jag har ju goooott om tid”. Och det tänker jag ofta ända tills det är alldeles för koooort om tid istället.

Ibland har jag alldeles lagom med tid och lagom med inspiration, lagom med roliga grejer att arbeta med och lagom med god choklad att knapra på under tiden. Trots dessa fantastiskt goda förutsättningar är det easypeasylätt att hela projektet ställs på ända på mindre än en minut. Orsaken stavas barn. B-A-R-N. Ett torde räcka, men tre är ännu effektivare. Helst om alla är pojkar och synnerligen glada i att störa sin mors skaparlust och inspirationsflöde.

Det kan bli slagsmål om vems den röda lamborghinileksaksbilen egentligen var, någon häller ut en hel kanna med saft eller så blir alla hungriga intill gränsen på svält just som man klivit över tröskeln till scraprummet. Eller det värsta… de norpar ens chokladkaka och trycker i sig den innan man hunnit märka att den försvunnit. Det kan ju få den mest brinnande inspiration att slockna snabbare än kvickt.

Och snart står man då där igen. Med last minute panic, en deadline som flåsar en i nacken och en sömnlös natt som väntar framför.

Då är det tur att man har en kreativ process som fungerar bäst under press kan jag säga. Undrar om den inte format till sig på det viset av ren överlevnadsinstinkt. För gott om lugna stunder är det ju ont om, på detta stället i alla fall.

Men lugn och ro får jag väl när jag blir pensionär kanske, och den är ju i vilket fall som helst inte så sporrande för min kreativitet, så jag får väl vara nöjd med motståndet (eller motståndarna – tre riktigt sööta sådana) som jag skaffat mig.

Mot nya sömnlösa nätter, roliga utmaningar och sista minuten panik. Låt den kreativa processen blomma!