Sunday, March 25, 2007

Theresa Eriksson gästbloggar om digital scrapbooking

För mig är det egentligen ingen stor skillnad alls på digiscrapping och traditionell scrapping…

Kommer du ihåg vad som fick dig att börja scrappa?
Jag kom i kontakt med scrapbooking i samband med årets julkortsfunderande, alltså i november ifjol. Egentligen var det digiscrapping, men det visste jag inte då. Av en händelse hittade jag nämligen en länk till ett digitalt scrapbooking kit. Det var glada och klara färger och det såg lite annorlunda ut. Suveränt, tänkte jag, det där kanske jag kan använda… Och sedan var det igång.

Jag sökte runt på nätet och hittade hur mycket som helst om digiscrapping och om scrapbooking. Jag måste erkänna att det tog ett litet tag innan jag var med på vad det var för skillnad. Då visste jag ju inte vad traditionell scrapping var för något heller.
Till mitt försvar, så erkänn att rätt många digiscrappde alster och bilder på digiscrapping-kit i webshopar, ser väldigt mycket ”på riktigt ut”.

Vad är det då för skillnad på scrapping och digiscrapping? För mig är det egentligen ingen stor skillnad alls. Det är verktygen som skiljer sig åt. Istället för en riktig sax och riktigt lim så jobbar man i sitt bildhanteringsprogram istället.



För min egen del, så är jag mer händig på att göra ”cut and paste” på datorn än vad jag är på att klippa och klistra på riktig, så är digiscrapping är ett jättebra alternativ.

Digiscrapping är ju en ganska ny företeelse i Sverige och jag tror att man kan göra en jämförelse med att skriva vanliga brev och att skicka e-post. Det finns en mängd olika fördelar och nackdelar med bägge sätten och vad man väljer, beror på hur man är som person och vad som passar en själv bäst. Och kanske situationen också, för det ena utesluter ju inte det andra.

I digiscrapping jobbar man med lager på lager, väljer papper och olika dekorationer, som du sedan sätter samman till din digitala LO. Precis som du gör i riktig scrapping-
I digiscrapping sitter du framför datorn och gör allt i ditt bildhanteringsprogram, jämfört med att du i traditionell scrapping sitter du vid din pysselhörna.
Ett digitalt papper är en s k jpg-fil (oftast 3600px x 3600px), vilket kan jämföras med ett riktigt papper som oftast köps i storleken 12”x12”. Likaså band, brads, overlays, typsnitt, blommor, sömmar, monogram, swirls mm, allt kommer som digitala filer.

Listan på likheter och jämförelser kan göras lång…

En skillnad är dock att alla dessa digipapper och digi-dekorationer kan du ju återanvända till hur många alster som helst. Tillika så är väl den stora tjusningen med traditionell scrapping, känslan av att hålla papperna i händerna…

När jag digiscrappar ett fotografi så är min målsättning att min digi-LO ska likna en traditionellt scrappad LO så mycket som det går. Jag gillar verkligen att ha många olika (digi)papper och (digi)dekorationer mm.
Begreppet ”Less is more” är inget för mig när jag sitter framför datorn.





Går det fortare att digiscrappa än att scrappa traditionellt? Ja, kanske, när du kan ditt bildhanteringsprogram så går det nog fortare. Men jag måste erkänna att jag sitter och funderar så mycket oberoende vilken teknik jag använder mig av (riktig eller digital), och i slutändan handlar det ju om, i bägge teknikerna, att bestämma hur LO:n ska se ut (den kreativa processen som Evelina skrev om tidigare).



Vad gör jag då med mina digitala scrapsidor? Ja, det är ju främst min familj jag digiscrappar så jag skriver ut mina digitala LO:s på fotoaffären och sätter in dem i album. Jag skickar många alster som e-post, som små hälsningar. Men viktigast är att jag får utlopp för min egen kreativitet och att jag tycker att det är roligt med datorpyssel.
Vidare kan jag kopiera mina digi-alster på ett annat sätt, jag kan återanvända min LO:s (byta ut fotografiet) och sätta ihop minialbum med olika teman till olika vänner och bekanta.

Men som den nybörjare jag är, oberoende om det är digitalt eller traditionellt, så handlar ju mycket om det att hitta sin egen stil, att pröva sig fram och att hitta den där nivån som passar just en själv.

Vad det gäller riktig scrapping så befinner jag på köpstadiet. Som Susanne W skrev i förra gästbloggen ”i början handlade jag till 90% och scrappade 10%”. Där är jag nu! Det är jätteroligt se på alla specialgrejor som chalkar, embossing pulver och stämplar hit och dit.
Jag har gjort lite födelsedagskort och lite övriga alster så jag prövar mig fram även här.



Och precis som i digiscrapping, så gillar jag när det är mycket dekorationer, rosetter, band och spets, blommor, jag gillar rött och ljusblått, jag gillar randigt och prickigt.
Men vänta nu, det kanske är det som är min stil…

Ohh, jag hoppas verkligen att du har hittat din stil och att du tycker som jag att det är härligt när man hittar det där flytet och LO:n plötsligt bara ligger där framför dig (på datorskärmen eller på bordet) och allt känns bara rätt.

Med förhoppning om många härliga scrapping stunder framöver, för oss alla!

Några länkar till mina favorit digiscrap designers:
Shabby Miss Jenn
Läs och se mer av Theresa i hennes egen blogg.

Tuesday, March 13, 2007

Susanne W bloggar!



Hej, Det är jag som är Susanne W. Jag blir 52 år i år och bor utanför Kungälv. Jag har en stor familj men snart är vi ensamna kvar i huset, gubben och jag. Det känns konstigt. Och jag är inte säker på att jag är mogen och redo för detta redan. Det är konstigt att få stå på tå för att krama sina små barn och konstigt när dom plötsligt är äldre än vad man är själv. För visst ser man sig själv som tidlös på nåt sätt. Men varje morgon när man tittar sig i spegeln så drabbar dock sanningen en på ett brutalt och mycket obarmhärtigt sätt.

Jag tror att jag är snäll, omtänksam, generös och oftast glad men tyvärr är jag också ganska bra på att trampa i klaveret. Troligtvis pga att min mun är större än min hjärna. *hmpfgy* Och detta har ibland försatt mig i pinsamma situationer.

Jag är sjuksköterska och har alltid trivts med mitt jobb men om jag vetat då vad jag vet nu så hade jag blivit mäklare istället. Nu för tiden är jag hemma på heltid och fyller mina dagar med annan meningsfull sysselsättning.



Jag har scrappat på riktigt i ett par år. 2002-2004 dekorerade jag mina album med lite klistermärken, pratbubblor och diverse pappersremsor. 2005 fattade jag att det fanns en hobby som hette scrapbooking. Jag tillbringade sen många nätter med att surfa runt så gott det gick med mitt modem. I början handlade jag till 90% och scrappade 10% men nu är det nästan tvärtom.(nåja)
Förutom scrappingen så tycker jag om resor och heminredning. Som tur är så har jag en sååå snäll man som också är sååå praktisk och klarar att omvandla mina idéer till verklighet. Och jag har mååånga idéer. Det är roligt med scrappingen för det glädjer så många. När mina barn kommer hem så vill dom alltid se om jag gjort fler LO till deras album.

Jag fick ett mail från Monika för en tid sedan med förfrågan om jag ville skriva något till Allt om Scrap. Jag kliade mig lite i huvudet och tänkte ”vad i all världen skulle jag kunna skriva om som kan intressera nån här” (jag är en ganska tråkig person egentligen) Men Monika lovade att jag fick så lång tid på mig som jag behövde (jag tänker sakta också nämligen) och jag fick skriva om vad jag ville.

Jag funderade länge och väl och tänkte att:
Kanske skulle jag skriva om när jag väntade mitt fjärde barn, var en vecka över tiden och barnmorskan sa att ”jodå, man kan starta en förlossning med 2 msk ricinolja om barnet är färdigt”. 2 msk tänkte jag, det funkar inte på mig, så jag tog minsann hela flaskan. Och jodå, det blev barn!
Skulle jag kanske berätta om den gången när vi anlände till Turkiet kl 2 på natten och höll på att inte bli insläppta i landet. Efter 3 timmar fick vi med hjälp av en guide muta oss in. En hel busslast med folk hade fått vänta på oss och såg inte överdrivet glada ut när vi äntligen äntrade bussen för två timmars färd mot hotellen.
Eller kanske när min älskling blev riktigt sjuk i Thailand och hamnade på sjukhus där dom bara pratade Thai? Det blev lite missförstånd men allt löste sig när jag fattade att dom ville ha betalt efter 3 dagar. Dom kom t o m och hämtade mig med ambulansen när jag skulle lösa ut honom. Frisk blev han tack och lov!
Eller när Andreas skulle ta sitt fallskärmscertifikat och råkade landa, från 3000 meters höjd, på nån flygfältsfilial och instruktörerna fick åka med bil och hämta upp honom. *sigh*
Eller dom 2 gånger som jag lyckats överraska (läs lura) min man och min svärfar på utlandsresor. Det har varit riktigt lyckat. Svärfar är nog den ende som åkt till Mallorca i långkalsonger. (det var nämligen kallt här hemma i juni-98)
Eller…kanske skulle jag skriva om när vi blev Bullerby-wannabees i mitten av 80-talet.

Jag klarade, som vanligt, inte att bestämma mig. *hmpfgy* (igen)

Från det ena till det andra….jag läste nyligen i nån söndagsbilaga om plastikoperationer och PRISERNA. Jag höftade lite och i runda tal skulle det gå på närmare 275.000 kr för att få mig i någorlunda form. Och då pratar jag bara om dom mest akuta sakerna.
Alltså, egentligen är jag ganska okej som jag är. Men det är klart…oss emellan….det skulle vara trevligt om inte hakorna dallrade så mycket när jag skalar potatis, eller om inte överarmarna gungade 10 minuter efter det att resten av armarna stannat, eller om man inte behövde bh för att hålla upp rumpan.

Men under tiden som jag väntar på att dom ska ringa mig från extreme makeover, så lutar jag mig tillbaka i min sköna fåtölj, filar lite på naglarna, tar en pralin och smuttar på champagnen.

Tack och hej – leverpastej.


Här ser du nägra fler av Susannes underbara loer.
Foto på Susannes morföräldrar. Layouten är en hybrid lo, dvs hälften digital hälften pappers.

En digital lo med dikt från Mysmaskens hemsida.

Översta lon är en scraplift av Pysselgumman.

en