Susanne W bloggar!

Hej, Det är jag som är Susanne W. Jag blir 52 år i år och bor utanför Kungälv. Jag har en stor familj men snart är vi ensamna kvar i huset, gubben och jag. Det känns konstigt. Och jag är inte säker på att jag är mogen och redo för detta redan. Det är konstigt att få stå på tå för att krama sina små barn och konstigt när dom plötsligt är äldre än vad man är själv. För visst ser man sig själv som tidlös på nåt sätt. Men varje morgon när man tittar sig i spegeln så drabbar dock sanningen en på ett brutalt och mycket obarmhärtigt sätt.

Jag tror att jag är snäll, omtänksam, generös och oftast glad men tyvärr är jag också ganska bra på att trampa i klaveret. Troligtvis pga att min mun är större än min hjärna. *hmpfgy* Och detta har ibland försatt mig i pinsamma situationer.

Jag är sjuksköterska och har alltid trivts med mitt jobb men om jag vetat då vad jag vet nu så hade jag blivit mäklare istället. Nu för tiden är jag hemma på heltid och fyller mina dagar med annan meningsfull sysselsättning.

Jag har scrappat på riktigt i ett par år. 2002-2004 dekorerade jag mina album med lite klistermärken, pratbubblor och diverse pappersremsor. 2005 fattade jag att det fanns en hobby som hette scrapbooking. Jag tillbringade sen många nätter med att surfa runt så gott det gick med mitt modem. I början handlade jag till 90% och scrappade 10% men nu är det nästan tvärtom.(nåja)
Förutom scrappingen så tycker jag om resor och heminredning. Som tur är så har jag en sååå snäll man som också är sååå praktisk och klarar att omvandla mina idéer till verklighet. Och jag har mååånga idéer. Det är roligt med scrappingen för det glädjer så många. När mina barn kommer hem så vill dom alltid se om jag gjort fler LO till deras album.

Jag fick ett mail från Monika för en tid sedan med förfrågan om jag ville skriva något till Allt om Scrap. Jag kliade mig lite i huvudet och tänkte ”vad i all världen skulle jag kunna skriva om som kan intressera nån här” (jag är en ganska tråkig person egentligen) Men Monika lovade att jag fick så lång tid på mig som jag behövde (jag tänker sakta också nämligen) och jag fick skriva om vad jag ville.

Jag funderade länge och väl och tänkte att:
Kanske skulle jag skriva om när jag väntade mitt fjärde barn, var en vecka över tiden och barnmorskan sa att ”jodå, man kan starta en förlossning med 2 msk ricinolja om barnet är färdigt”. 2 msk tänkte jag, det funkar inte på mig, så jag tog minsann hela flaskan. Och jodå, det blev barn!
Skulle jag kanske berätta om den gången när vi anlände till Turkiet kl 2 på natten och höll på att inte bli insläppta i landet. Efter 3 timmar fick vi med hjälp av en guide muta oss in. En hel busslast med folk hade fått vänta på oss och såg inte överdrivet glada ut när vi äntligen äntrade bussen för två timmars färd mot hotellen.
Eller kanske när min älskling blev riktigt sjuk i Thailand och hamnade på sjukhus där dom bara pratade Thai? Det blev lite missförstånd men allt löste sig när jag fattade att dom ville ha betalt efter 3 dagar. Dom kom t o m och hämtade mig med ambulansen när jag skulle lösa ut honom. Frisk blev han tack och lov!
Eller när Andreas skulle ta sitt fallskärmscertifikat och råkade landa, från 3000 meters höjd, på nån flygfältsfilial och instruktörerna fick åka med bil och hämta upp honom. *sigh*
Eller dom 2 gånger som jag lyckats överraska (läs lura) min man och min svärfar på utlandsresor. Det har varit riktigt lyckat. Svärfar är nog den ende som åkt till Mallorca i långkalsonger. (det var nämligen kallt här hemma i juni-98)
Eller…kanske skulle jag skriva om när vi blev Bullerby-wannabees i mitten av 80-talet.

Jag klarade, som vanligt, inte att bestämma mig. *hmpfgy* (igen)

Från det ena till det andra….jag läste nyligen i nån söndagsbilaga om plastikoperationer och PRISERNA. Jag höftade lite och i runda tal skulle det gå på närmare 275.000 kr för att få mig i någorlunda form. Och då pratar jag bara om dom mest akuta sakerna.
Alltså, egentligen är jag ganska okej som jag är. Men det är klart…oss emellan….det skulle vara trevligt om inte hakorna dallrade så mycket när jag skalar potatis, eller om inte överarmarna gungade 10 minuter efter det att resten av armarna stannat, eller om man inte behövde bh för att hålla upp rumpan.

Men under tiden som jag väntar på att dom ska ringa mig från extreme makeover, så lutar jag mig tillbaka i min sköna fåtölj, filar lite på naglarna, tar en pralin och smuttar på champagnen.

Tack och hej – leverpastej.


Här ser du nägra fler av Susannes underbara loer.
Foto på Susannes morföräldrar. Layouten är en hybrid lo, dvs hälften digital hälften pappers.

En digital lo med dikt från Mysmaskens hemsida.

Översta lon är en scraplift av Pysselgumman.

en