Junitjej berättar om intressen

Vad glad jag blev, när jag blev tillfrågad av Monika, om jag ville gästblogga!! Det kändes lite som om jag var utvald på något sätt. Jag började genast fundera på vad jag kunde skriva om. Jag skriver dagligen i min blogg, men jag ville ju att detta skulle handla om något särskilt. Temat jag ska försöka hålla mig till i detta inlägg är ”Intressen”. Det kan ibland vara svårt att hålla sig till ett ämne, men jag ska göra ett försök.

Jag kom att tänka på vad ens egna intressen har utökats under de senaste årens lopp. Efter att jag träffade min sambo, så har jag fått flera nya intressen. Han är väl min inspiratör! Vi träffades för tre år sedan och innan dess, så tränade jag mest på min fritid och jag lade ner många timmar på mitt jobb. Jag kunde åka till jobbet även på lördagar, söndagar och lov. Det låter väldigt tråkigt, men jag trivdes med det livet – då! Eftersom inte kärleken fanns i mitt liv, så hade jag ju heller inte den att ta hänsyn till. Då lade jag ner all min kraft på jobbet istället. Det har jag dock mycket nytta av idag. Jag tillverkade mycket eget material och givetvis har jag det kvar.

Få se nu, vad är det jag då har fått öppna mina ögon för? Att träna är jag fortfarande intresserad av. Men fotografering är något nytt. Eftersom min sambo har ett enormt fotointresse, så har det heller inte kunnat undgå mig. Jag var ju tvungen att också pröva. Först fotade jag mest med en enkel kompaktkamera. Men eftersom jag ville få skarpa motiv med en suddig bakgrund, så införskaffade jag mig en digital systemkamera. Det ångrar jag inte en sekund! Jag började fotografera mycket i naturen. Det kunde vara blommor, träd, löv, landskap etc. Bilderna blev jättefina, men vad skulle jag ha dem till? Jag kunde ju inte bara sätta in dem i ett vanligt fotoalbum och jag kunde heller inte gärna slänga dem i papperskorgen. Det var de för fina för.

En kompis hade satt igång med scrapbooking. Det hade kanske kunnat vara något att testa? Sommaren 2006 började jag scrappa och gjorde en alldeles underbar upptäckt! Mina naturbilder kom till användning! Jag upptäckte också att det var en underbar sysselsättning. Det är ett sätt för mig att koppla av på. På något sätt glömmer man av tid och rum, när man sitter och scrappar. Tiden går otroligt fort, när man sitter och beskär bilder och väljer papper osv. Jag har nu börjat så smått att ta andra slags bilder än vad jag har gjort tidigare. Det kan vara på bilen, favoritfrukten eller på böcker. Det kan handla om mig, helt enkelt! Att scrappa är också, för mig, ett sätt att skapa något för kommande generationer.

Parallellt med att scrapbooking-intresset började växa, startade jag en blogg. Jag var otroligt skeptisk till det till det en början. ”Det är väl bara tonåringar, som bloggar!”, tänkte jag först. Men så är det inte alls. Bloggen är helt fantastisk på det sättet att man kommer i kontakt med andra människor, både gamla och unga. Man får tips, råd och kommentarer till det man skriver om. Dock finns det en baksida med bloggen. Man kan inte skriva om allt man vill, eftersom vet inte vilka det är som läser det. Jag får tänka efter före.

Sedan har jag det växande hundintresset. Visst, jag har alltid gillat hundar, men innan jag träffade min hundägare till sambo, har jag inte känt något behov av att ha en egen. När jag kommer hem från jobbet, är det hunden som först kommer till dörren och hälsar. Snacka om att känna sig välkommen hem! Utan hunden hade jag heller inte tagit så många promenader, som jag gör idag. Så kul är det är det inte att bara gå. Men med hund är det desto roligare! Att hunden är människans bäste vän, det tror jag på.

Något annat jag tror på är kärleken. Den växer och blir ännu starkare ju mer man slösar med den.

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit!

Mer av Junitjej kan du läsa i hennes egen blogg som du hittar här.