Sunday, June 3, 2007

Malin "Epona" gästbloggar

Det är vår ute, ja nästan sommar och jag sitter på en stor gräsmatta med kvittrande fåglar, en gräsklippare som brummar.. Gula maskrosor ser jag överallt. Jag sitter och funderar på vad det är som gör att man egentligen klarar sig igenom Livet. Ja vi vet väl alla att livet knappast är rättvist. Ibland kommer alla olyckor på en gång. De senaste 8 månaderna har på många sätt gjort mitt liv väldigt jobbigt, strul med jobb, missfall, dödsfall, cancerbesked i familjen med mera gör att livet känns tungt. Jag undrar vad det är som gör att man, i det här fallet jag, ändå klarar mig igenom alla svårigheter man tacklas med dagligen. Vad är det som gör att jag i de värsta av kriser ändå försöker igen och igen och igen?

Ja vad håller mig uppe? Spontant kommer jag att tänka på två saker, grundtrygghet och relationer. När saker går snett så gör det ont, och jag mår dåligt såklart (för att uttrycka det milt), men någonstans längst inne ger känslan av JAG:et en röst som säger att allt trots allt kommer bli bra förr eller senare. Det är en känsla svår att sätta ord på men jag tror att mycket bottnar i min barndom, en barndom där föräldrarna alltid sagt att jag är bra som jag är och att jag i längden alltid skulle tjäna på att vara mig själv. Under tiden som mobbad i skolan var de orden en stöttning - jag vågade se positivt på framtiden och på förändring. En grundtrygghet som säger mig att vad som än händer och hur eländigt allt än kan kännas så finns det alltid en kärna av hopp och kärlek, i mig och runtomkring mig.

Här är en layout jag gjort som går i detta tema, den handlar om vad jag gillar i livet, och ja, egentligen vad det är som håller mig uppe:



Relationer. Vad vore vi utan dem? Jag minns en dikt jag skrev i mina svarta tonår där en fras gick "Jag är omringad av människor men känner mig ändå ensam". Så känner jag inte längre. Relationer är min luft, mitt syre, samtidigt som jag på sätt och vis också gjort ett val där jag satsar på nära relationer med de jag verkligen bryr mig om. I tonåren var det status att känna många, för mig är det viktigaste nu att ha tid och kärlek till att nära de nära relationer jag har. Med det inte sagt att jag inte har "ytliga" bekantskaper. Min mamma säger alltid att jag känner någon i varje stad i Sverige och det stämmer nog nästan, genom alla läger jag var på som ung, genom chatten Exilen jag hängde på i internets ungdom och träffade många livslånga vänner genom, alla arbetsplatser man arbetat på och såklart scrapbookingen. Men de viktigaste relationerna är ändå de där jag lägger in hundra procent känsla och själ. De relationerna ger mångfalt tillbaka och de ger mig tröst, kraft och hopp när livet känns jobbigt. Känslan av mina nära relationer ger trygghet även då vägen är krokig, full av hål och farthinder.
Därför vill jag visa på några layouter som jag gjort i temat relationer:








Jag vill sluta med en liten sensmoral, eller snarare kanske ett ord på vägen:

Ta hand om er själva och varandra, NU när ni kan!!

2 comments:

Ejris said...

kul o se dig här =)
håller fullkomligt med dina sista ord!! kram

Lisbet said...

Vilka härliga färger du använder i dina layouts - läckert.